tisdag 17 maj 2011

Funderingar kring andras funderingar?

Trött.. Har jag varit ett tag nu...

Fast, nu är det vår och därmed har allergin satt fart med tillhörande astma. Var hos doktorn för ryggen för en månad sen och då hörde hon hur svårt jag hade för att andas, så jag fick utskrivet diverse inhalationsmediciner.

De funkar, men av dem blir jag ÄNNU tröttare. Först var det jättefint sommarväder och då var förstås astman värre. Nu är det regn vilket i sig inte gör folk piggare, även om allergin dämpas. Orkade faktiskt ta i ordentligt på spinningen igår, det har annars varit väldigt jobbigt de senast veckorna. Förra veckan tog jag ett par doser Bricanyl strax innan passet började... Första halvtimmen (innan medicinen gjorde nytta) kändes det som om jag skulle kvävas. Vet inte vad cykelgrannarna tänkte, men nog undrade de varför jag var där över huvud taget... Men skam den som ger sig - jag genomförde passet till sist. Nu vet jag att jag måste ta medicinen minst en halvtimma INNAN passet ;-)

Regnväder gör det lättare för mig som astmatiker att andas.

Jo, sån är jag: Envis som synden! Har jag bestämt mig för något så ger jag inte upp, utan går på till hundra procent. Däremot, är jag inte tillräcklig motiverad så kan jag lätt övertalas till annat beslut. Det sitter en hornprydd liten mini-Tina på min vänstra axel och viskar dumma saker i örat. Eftersom jag har fått CI på vänster sida, så hör jag vad hon säger. Det händer, ska jag erkänna, att jag är dum nog att lyssna på henne utan att tänka till själv ;-)

Ibland tycker jag att jag ser sämre och då måste jag använda käppen. Ibland behöver jag den inte alls (inbillar jag mig). Ibland hör jag sämre och ibland hör jag nästan allt. (Ja, i varje fall sedan jag fått mitt CI.)

Fast, så tror jag dock inte att det är. Jag har funderat en del på detta på sistone, att jag ena dan snubblar och går in i både det ena och det andra medan jag andra dagar kan trava omkring relativt obehindrat. Skrapade tex upp smalbenet rejält på en av stans stora vackra blomkrukor för nån vecka sen. Muttrande och halvsvärande kravlade jag mig upp med blodet rinnande längs benet när ett par män kom fram och ville hjälpa mig. Jag, som mest var förbannad över att det hänt mumlade bara lite och plockade fram min käpp ur väskan. Sa till dem att jag fick minsann skylla mig själv för att jag är så fåfäng och inte använder min käpp. Glömde tyvärr tacka dem för att de brydde sig. Min automatiska tanke var nämligen att de också tyckte att jag var en idiot som inte använde käppen, så jag fick minsann skylla mig själv. Den dagen hade jag migrän, så jag såg naturligtvis sämre än jag brukar. Rättare sagt, jag orkade inte kompensera lika mycket för mitt synbortfall som jag brukar. Och när jag gick därifrån smög sig några tårar nerför kinderna. Delvis för att benet gjorde så himla ont, delvis för förnedringen jag kände och delvis för att jag VILL ju inte behöva ha den där käppen! Den dagen slutade det i alla fall med att jag fortsatte gå med käppen tills jag var hemma igen. Kan också tillägga att jag inte snubblade på fler blomkrukor...

Så det är det jag funderat på; Jag har fått en viss portion ork och energi och denna skall hushållas med på bästa sätt. De dagar allt annat är på topp, då orkar jag flacka med blicken och scanna av min omgivning samt memorera hur allt ser ut på ett helt annat sätt än de dagar som jag har migrän, solen är för skarp, ryggen värker, eller astman är för jobbig.

Jag kan också erkänna att jag är rädd att betraktas som tex den stackars politiker som för ett tag sen hängdes ut som fejkdöv. För vad tänker de som ser mig när de ibland möter  mig MED käpp och ibland UTAN käpp? Att jag driver med dem och leker "fejkblind"?

Jag ser alltså inte märkbart varken bättre eller sämre från en dag till en annan. Jag orkar bara inte kompensera för och kamouflera mina handikapp alltid. Klart att sunda förnuftet säger mig att jag ska använda käppen flitigare, precis som jag använder mina höron hela tiden. Fast, höronen kan jag gömma bakom håret om jag mot förmodan inte vill visa dem. Det är svårare med käppen. Med höronen har jag dock inga problem, jag sätter gärna upp håret och jag har glitterstenar i insatserna. Funderade ju tom på att skaffa orange höron ;-)

Nu är mitt mål förstås att jag ska känna likadant för käppen; att jag ska vilja ha en orange käpp en dag!



.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar