Tiden har gått och nu, nästan två år efter att jag sattes upp på kö för operation är det dags. (Visst kunde jag fått stå i förturskö och kanske blivit opererad redan i våras, men jag behövde nog den här tiden för att mentalt ställa in mig på det, samt börja längta efter att få det gjort.)
På torsdag 23 september är det inte längre någon återvändo. Då rakar de mig lite i skallen och börjar karva, skära och borra? Såvitt jag förstått ska det iaf gröpas ur lite i skallbenet så att det får plats ett slags datachip/magnet som via elektroder ska föra över "ljudsignaler" direkt till cochlea/snäckan. Magneten är till för att koppla på pocessorn, datorn, som ser ut som en slags större hörapparat. Den omvandlar alltså ljudet till elektriska signaler. www.cochlear.se/Products/442.asp
Så, på torsdag i nästa vecka är det alltså dags... Klart jag är nervös, fast värst var det nog för ett par veckor sen, när jag fick kallelsen. Först trodde jag att jag hade för högt blodtryck (säkerligen nervositeten) men min läkare sa: "Vadå, det är väl ett bra blodtryck!" Ok, det problemet ur världen.
Sen var det vaccin: Influensae Hemofilus och Pneumokocker. Beställde vaccinet på apoteket, dumt nog genom att ringa dit. Vilken uppståndelse innan jag fick den som svarade att förstå att jag behövde få prata med en som inte bröt på nåt annat språk. Herregud, det går bara inte för mig att höra (gissa) vad som sägs i en brytning. Jag klarar ju knappt en helsvensk som talar med rullande "r". Förlåt, men jag föredrar de med skorrande "r" - åtminstone i telefon. Sen ska vi inte tala om misstänksamheten när jag berättade vilka vaccin jag skulle ha. Trots att hon kunde läsa de elektroniska recepten var hon väldigt undrande över varför jag skulle ha dem och om jag verkligen skulle ta dem samtidigt osv. Jag har remiss från Överläkaren i Lund, sa jag. Antar att han vet vad han gör? Ok, vaccin kommer imorgon, sa hon till sist. Ett problem till ur världen.
Dags att boka tid för vaccination. Hujedamig - är det vattentäta skott inom sjukvården? Varje avdelning har sin budget och gud nåde den som tar en kostnad som kanske skulle kunna läggas på någon annan? Öronläkaren befinner sig i Lund, op ska ske i Lund, husläkaren finns i Hbg och min distriktsmottagning i Hbg. Till sist lyckades jag även med konststycket att få vaccinationstid i Hbg. Sådär, ännu ett problem ur världen.
Såja, hämta vaccin på apoteket en halvtimma innan vaccination: (Den skulle förvaras på rätt sätt, så jag ansåg att det sköttes bäst på apoteket.) Nummerlapp 93, två kassor och nr 90-91 expedierades. Tjugo minuter senare var det fortfarande nr 90-91 som expedierades och jag började få svettpärlor i pannan och trampa runt lite nervöst. (Inte konstigt blodtrycket rusar i höjden?) Datastrul i kassa 2 och kassa 1 går över för att hjälpa till. Funkade inte, stängde kassa 2 och öppnade kassa 3. Till sist expedierades nummer 92 - typiskt, men hon skulle ha minst tio olika mediciner. (Nej, jag ljuger inte - stackars dam!) Nu hade jag väntat i 35 minuter och var redan sen till min bokade tid... Expedit nr 1 verkade lite lätt stressad över sin darrande gamla kund som ställde tusen frågor men lämnade till sist henne efs hon fått sina mediciner och öppnade kassa 4 istället. Först efter 40 minuter fick jag hjälp - snabbt och effektivt efs mitt vaccin redan var förbeställt - och jag har nog aldrig cyklat så fort som jag sen gjorde för att komma till Vårdcentralen. Där möttes jag iaf av en urgullig och förstående sköterska som gav mig mina stick - ett i vardera armen. Ett problem till ur världen.
På jobb gäller att avsluta alla pågående ärenden/fördela dem på redan hårt belastade kollegor eller avstyra kommande arbeten genom att redan nu förbereda kunderna på att jag kommer att vara borta kanske ett par månader. Yet another problem ur världen.
Jag fick panik för några veckor sen och sa till pojkvännen: Men tänk om jag dör på operationsbordet? "Om det nu skulle sluta så illa, så är det väl inget du behöver bekymra dig för. Det blir alla vi andra som får lida av det." Såja, då var även det problemet ur världen. I alla fall för mig...
Fast om det nu verkligen skulle hända? Att jag dör, menar jag. Eller, ja, det kan ju hända vem som helst när som helst - och gör det också. För oss alla. Så småningom. Och ofta när den drabbade minst anade det. Vilket kanske är bäst, trots allt? Så, jag har beslutat mig för att knåpa ihop ett testamente och nån slags sista vilja som jag ska lägga i mitt bankfack. Så vet de närmaste hur jag ville ha det. Bra, va! Jag kan ju ändra det precis när jag vill om jag vill. Det är nåt jag tycker ALLA ska göra - oavsett hur friska o pigga ni är! SPECIELLT ni som inte har naturliga arvingar!!! Annars kommer Allmänna Arvsfonden och plockar allt. Kvittar hur gärna ni ville att pengarna skulle gå till "Föreningen för bortsprunga lemurer", bästa kompisen eller sambon. Sambor ärver nämligen inte - det har väl alla förstått efter historien om författaren Stieg Larsson. Inte ens släktingar ärver. Eller jo, det gör det visst. OM de är dina barn, barnbarn, föräldrar, syskon eller syskonbarn. Mormödrar ärver inte. Kusiner ärver inte. Skriver man inget gäller det som står i Ärvdabalken. Punkt slut. (Nu kanske folk undrar vad jag har emot att mina föräldrar får ärva mig. Det har jag absolut inte men jag vill kanske påverka något själv.) Snart är testamentsproblemet ur världen.
Nu kom jag nästan ifrån ämnet - "Operation Cochlea Implantat". Tur jag har så mycket att fixa med nu innan, att jag inte hinner tänka på hur nervös jag är inför op. Men som alla säger, det är ju rutinoperationer numera. Tänk om jag verkligen kommer att höra bättre sen? Folk måste tro att jag är dum på riktigt när de hör mig säga en sån sak? Jag ska genomgå en stor operation som inte läkarna hade föreslagit och än mindre genomfört om de inte trott på gott reslutat och jag är ännu för feg för att våga tro riktigt på det själv. Jag ser verkligen fram emot att bli motbevisad om några månader! =))) Tänk ATT jag verkligen kommer att höra bättre sen! Då är ännu ett PROBLEM UR VÄRLDEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar