Hmm var alltså på Universitetssjukhuset i Örebro i måndags 22/9. Gjorde massa undersökningar på förmiddagen. Audiogram o nån mätning av hörselnervens funktion, samt en slags intelligenstest. Trodde jag... Desperat kämpade jag för att få alla rätt... Men det var mest en slags språk- och minnestest. Fast, jag gjorde tydligen väldigt bra ifrån mig på detta test. Det gjorde jag däremot inte på audiogrammet... Blää! Jag är i princip helt döv på mitt vänsteröra, men det visste jag ju... Högerörat, hmmm... Inte mycket mer liv där, men det får duga...
Efter en runda nere på stan under lunchen träffade jag så den väldigt trevlige doktor Claes Möller. Han är den främste forskaren i Sverige på just Ushers Syndrom och hörselskador o dyl. Helene från Dövblindteamet var också med mig.
Först blev det lite småprat ... Gick igenom min bakgrund, släkt o historia, samt resultaten av de olika syn- och hörseltesterna. Allt tyder på, men det är ju inte 100% säkert, att jag har Usher typ III. Då blir jag så småningom både döv och blind. Variationerna är dock väldigt stora från person till person.
Det som kom fram var ju att jag redan är att betrakta som döv åtminstone på vänster öra. Att jag öht taget kan kommunicera beror på att jag läser på läpparna... Utan det har jag bara 30% hörseluppfattningsförmåga... Lägg till en fantastiskt fantasi och ett gott ordminne och vi kan få ihop det hela. Kanske 50-60% med lite ansträngning i en konversation med hela meningar? Fantasin kan säkert spela mig en hel del spratt också... "Visst SA du det!? Nähä, då var det nog bara mitt hjärnspöke som hämtade pusselbitar från ett annat pussel..."
Så, de som läser o begriper audiogram förstår inte hur jag kan prata o höra. De tror jag kommunicerar med teckenspråk... Nähä.. Är det SÅ illa? Det har jag alltså inte riktigt fattat.
Claes tog alltså upp det här med Cochlea Implantat. Han anser att jag bör göra detta inom ett till två år redan! Dels för att chansen då är störst att få bra resultat, dels för att jag använder synen så mycket för att höra och den håller ju på att försvinna den med.... Därtill kommer alltså risken att hörselbanorna förstörs när de inte stimuleras och hörselminnet börjar avta, osv osv...
Nu blev jag helt ställd. Det första man tänker är så klart att "det måste jag göra". Vad har jag att förlora?? Sen började jag läsa på lite mer och då inser jag att så lätt är det minsann inte! Först o främt är det en jobbig operation med lång konvalescens där man inte orkar så mycket. Den hörselrest jag har idag kommer med stor säkerhet att förstöras helt. Dvs jag kan inte återgå till reservplanen o fortsätta med hörapparaterna. Jag har ju redan tinnitus och med lite tur kan denna försvinna - MEN det kan också hända att jag får värre tinnitus än idag!!! Sedan blir inte ljudkvalitén speciellt bra. Man får lära om vad ljuden är för något. Många ljud blir obehagligt höga o störiga. Apparaten o fjärrkontrollen som hör till den är klumpig o jobbig. Musik går inte att höra mm mm. Jag som älskar o dansa salsa. Hoppas verkligen inte jag måste sluta med det! Då kan det fanimig va så!
Ja helt klart måste jag ha fatt i ett antal människor som har gjort denna operation och höra både för- och nackdelar från dem. Helst människor i liknande situation som jag...
Urk! Vad jag är trött o förvirrad o ledsen... Jag som inbillar mig att jag ska vara sån optimist!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar