måndag 27 september 2010

Vad händer om jag råkar slicka på ett elstängsel?

Igår söndag var det första morgonen jag vaknade hemma i min egen säng sedan operationen. Tinnitusen varkar ha dragit ner några dB =) Just nu känns det mest som en rejäl öroninflammation. Trumhinnan buktar och det slår lock för örat. Bubblar liksom i örat. Jag skulle bäst kunna beskriva det som om någon petar mig med en strumpsticka i örat. Ibland trycker elake vederbörande till strumpstickan lite extra hårt och då skriker/rycker jag till lite. Emellanåt tar jag ett par Panodil och då känns det lite mindre ont ett tag.

Söndagen bjöd i varje fall på ett fint höstväder och på Fredriksdals Friluftsmuseum var det Mikaeli Marknad. I vanliga fall brukar jag och en kompis hänga på låset när de öppnar och sedan gå in och fylla X antal kassar med grönsaker, frukter, honung, korv mm. Igår gick det betydligt lugnare till för min del, medan jag överlät slagsmålet om de ekologiska grönsakerna till andra hugade/hågade... (Nästa år kommer jag igen med förnyad kraft, så passa er! Tar på mig vadderad hjälm och vita käppen i högsta hugg och det kommer att bli som när Röda havet öppnade sig för Moses...)

Pojkvännen, syrran och jag började iaf med att inhandla äpplen, senap, polkarödbetor, rotfruktschips och lindblomshonung på första stationen.

Nästa station: Getost från Hven samt ostkaka gjord på mjölk från korna Klara-Bella och Kajsa. Tänk att jag gick på den lätte! ;-)

Snart mötte vi de ridande husarerna och efter kröken runt stugan där bortsbindarna höll hus (de satt och svor som, ja just det: borstbindare) hittade vi ljusmanschetter i ull föreställande får... Ljusmanschetter i ull?! Japp, ull brinner inte - det smälter snarare. (Fick berättat för oss att förr använde brandmännen skyddsvästar av ull!)

Efter inköp av en bunt krysantemum hälsade vi på fåren, korna och ardennerhästarna i hagarna. Jag sträckte mig fram för att klappa de söta ardennerfölen medan pojkvännen ropade: "Akta dig för elstängslet!" "Jaja, vad kan det vara? Tolv volt?" "Har du frågat vad som händer om du tar i ett elstängsel?" undrade han då. (Han syftade på implantatet.) "Va? Va menar du med det? Klart jag inte har frågat!" Alltså. det är väl inte en fråga man har med på listan inför CI/EAS-operation: "Vad händer om jag tar i ett elstängsel?" De skulle nog lyfta på ögonbrynen om jag ställde frågan... Jag har iofs redan frågat om jag kommer att slå ut larmet i butikerna, men det skulle inte vara någon fara, fick jag veta. Nu kom jag plötsligt att börja fundera här: Kan jag få in Radio Luxembourg? Vad händer om jag råkar SLICKA på ett elstängsel? (Jag har nämligen planer på att bli ko i nästa liv...) Minns ni de där niovoltsbatterierna som var stora som en cigarettask ungefär - de som man skulle vika tillbaka den ena koppartråden på? (De finns väl inte längre?) Då slickade man (läs: jag) alltid på batteret för att känna om det fungerade. Det gjorde det. Alltid! Trots att man visste att det fungerade skulle man prova igen. Och igen. Det isade jätteäckligt i tänderna. Men, man var ju tvungen att prova en fjärde gång. Kolla bara. Så att det fungerade. Pappa hade visat hur man skulle göra. Mamma och mormor varnade för att man inte fick göra så. Alltså gjorde man så. Nu har någon varnat mig för elstängslet. Alltså har jag nu en oförklarlig dragning ditåt. "Vad händer om jag råkar slicka på ett elstängsel?"

Nåväl, jag tog inte reda på det. Inte igår iaf. Nu förföljer frågan mig. För jag vill ju veta...

Nästa station var uppe vid herrgården: Vi köpte korv från Fredriksdals lyckliga djur. Ja, det HADE levt lyckliga... Nu låg de i korvskinn. (Usch, nästan så man vill bli vegetarian när man tänker på att korven består av 52% Ferdinand och 37% So-Ellen...)

Pojkvännen bjöd på kaffe. (Dock utan dopp eftersom kön till doppet var så lång...) Med ganska fulla kassar begav vi oss mot utgången och då såg vi: vaniljsåsen! Både jag o syrran har tunnelseende, men se, vaniljsåsen missade minsann varken hon eller jag! Stora kannor vaniljsås! Och äpplekaka... Fast då hade vi redan druckit vårt kaffe. Nästa år vet vi att de serverar äpplekaka med vaniljsås framför herrgården! Nästa år är jag beredd att fika dopp utan kaffe om det ska vara nödvändigt!

Idag var jag uppe med tuppen för återbesök i Lund. Skulle kontrollera att det fortfarande är bra med örat. Den här gången fick jag träffa läkaren Anna som också hade varit med vid operationen. Alltså, tre läkare: Sven, Anna samt Helge från Uppsala, som visst är Nordens främste på EAS-operationer. Enligt Anna var det Helge som skötte det "pilliga" i örat på mig. Det var kanske ändå bra att jag fick vara den förste patienten i Lund, för då utfördes "det pilliga arbetet" av den vane experten. Nu har de andra tittat på en gång och nästa gång, som alltså inte längre är den "första gången", är det deras tur att försöka. Men då är det knappast jag som ligger där med örat öppnat ;-) Jodå allt ser så bra ut, sa Anna. Ta dig en Panodil om du har ont! Så det gjorde jag. Varför spela martyr?

Glad i hågen vandrade jag iaf ner mot tåget. När jag kom tillbaka till Hbg ville jag ge mig presenten som jag hade förtjänat: Koftan! Var inne i affären och expediten snackade hela tiden. Hon stod inte stilla utan förvirrade mig alldeles. Jag hörde henne hela tiden från höger sida, efs jag fn är utan hörapparat = döv på vänster öra. Jag snurrade runt efter rösten som en katt som jagar efter sin egen svans. NU vet jag varför man kan drabbas av yrsel efter en CI/EAS-operation!

Det blev inte den koftan, utan en annan som såg ut mer precis som jag önskat mig och som dessutom var billigare! =D (Det ska nog bli råd till en systemkamera också så småningom.)

NEEEJJ!!! Nu glömde jag ju fråga läkaren Anna vad som händer om jag råkar slicka på ett elstängsel???

2 kommentarer:

  1. Jag döööör Christina!!! Ser dig framför mig, tungan hängandes ute medans du tittar på Flemming som ett enda stort frågetecken!

    Tycker att du ska ta han där typen o stoppa upp strumpstickan ett ställe han inte skulle tycka var särskillt trevligt! ;o)

    SvaraRadera
  2. ASGARV I MASSOR!!!!!!!

    SvaraRadera