Börjar från början: Onsdag tog jag tåget ner till Lund, den här gången fick jag vackert betala 78:- för tågresan ;-) Började med att träffa sjuksköterskan Elsa som vänligt förklarade för mig hur allt skulle gå till samt vilka förberedelser jag behövde göra inför op. Bl.a. Descutantvätt av kropp och hår både kväll och morgon innan op. För den som inte vet, kan jag berätta att det kliade gott i kroppen efteråt och håret kändes torrt och knastrigt... Jag skulle också ringa efter kl 17 för att få besked om vilken tid jag skulle infinna mig på avdelningen för operationsförberedelser. "Ringa?! Jag hör ju inte... Det är ju därför jag skall opereras... Kan ni inte skicka sms?" Nej, se det gick inte - rutiner är till för att följas! *
En läkare med en stor svart tuschpenna kom förbi för att markera vilket öra som skulle opereras. Glömde fråga honom om han var låg- eller högoddsare, men i mitt fall blev det rätt öra! =) Grattis! I framtidens sjukvård kanske patienten själv får ansvara för tuschpennan, vem vet?
Därefter fick jag prata med röntgenläkaren för att han skulle kunna få svar på viktiga frågor kring ev hjärtbesvär eller annat av vikt. Jovisst, vikten frågade han också om... Hade sån otrolig lust att dra av femton kilo när jag svarade, men insåg att jag då kanske skulle få för lite narkos under op och vem vågar ta en sån risk?!
Till sist fick jag gå ner till Pia för att få gjort ett nytt avtryck till hörselproppen som skall sitta på mitt EAS. Precis som när jag var liten, fick jag en klick att göra mig en studsboll av ;-) Ibland är det rätt skönt att få känna sig liten igen - nostalgi... (Det är ett slags modellera som trycks in i hörselgången som är gummilik och stelnar fort.)
Insåg att jag varit igång sedan morgonen och glömt äta, så när jag väl checkat in på Patienthotellet passade jag på att äta middag.
Pojkvännen kom förbi vid sextiden och hjälpte mig att ringa det där numret * och som väl var berättade de allt för honom. Kvart i sju nästa morgon skulle jag installera mig på avd 56A. Därefter körde vi ner till stan och tog en fika. "Vad vill du ha?" "Ja, te... och kanske kan vi dela en kaka?" "Dela?! Vad är det för trams! Ta du en hel kaka. Det är du värd i kväll! Vad vill du ha för nån?" "Tack, ja men då tar jag en morotskaka..."
När jag blev avlämnad på hotellet igen var det tungt... Upp på rummet och Descutanduschade och lyckades faktiskt sova hela åtta timmar!
Descutanrutinen upprepades på morgonen och jag vandrade bort till avdelning 56A. Fick mysiga kläder att ta på mig: Alltså, jag säger bara: Landstingets mormorstrosor och de där underbara långa stickade hosorna... Lång vit rock som skall knäppas bakochfram. Varför - när rocken ändå alltid skall bäras bakochfram - kan de inte sy dem så. Som det är nu håller man ju på att strypas av nackresåren...
Fick ett stick i magen med blodförtunnande medicin - aj vad det sved - och därefter rullades sängen iväg...
Väl framkommen på operationsavdelningen gick allt fort fort fort. Hoppa över till operationsbordet, en satte mössa på mig, en annan la en filt över mig en tredje presenterade sig som NN en annan hette si och den tredje så och jag kommer inte ihåg, men alla var så himla vänliga och rara! =))) Narkossköterskan satte kanyl i handen, operationssköterskan gav mig syrgasmask, det stod några fler bakom mig och någon mer framför mig och sen kom narkosläkaren in och hälsade. Allt medan narkossköterskan talade väldigt mjukt och föreslog att jag skulle tänka på nåt trevligt, för när jag vaknade igen skulle jag ha samma tanke kvar. "Nu ska du få smärtstillande men det är inte det du somnar av", sa hon. Där domnade jag iaf bort och minns inte mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar